Laxholmen Lars Lerin 

Öppettider 2009 kommer att publiceras här så fort de blivit satta.

Krönika skriven av Lasse Anrell, publicerad i Aftonbladets bilaga Härligt Hemma, 21-22 juni 2008 

”Den perfekta resan går till Munkfors”

Just nu är den svenska sommaren som bäst. Men jag har ett tips som faktiskt kan göra den ännu bättre.

Vill ni ha den perfekta sommaren ska ni åka till - Munkfors. Ja, faktiskt.

  Jag ska berätta för er vad som räddade min vinter och vad som ska rädda er sommar.

Det är nämligen samma sak.

  Jag sitter och tittar på en ny affisch från Munkfors och det är verkligen den snyggaste affisch jag har sett på länge. ”Lars Lerin, Laxholmen, Munkfors” är texten. I förgrunden något mystiskt mörkt. Kanske Munkfors, en gammal bandyplan eller nåt. I bakgrunden höghus. Kanske tröstlösa, kanske trösterika, jag vet inte riktigt, beror kanske på hur man ser på sitt liv.

Jag älskar affischen, jag älskar kanske inte Munkfors, men jag älskar Lerin.

  Här är bakgrunden:

  Jag skriver stundtals i den rosa lilla bilagan i Aftonbladet som heter Sportbladet. I höstas skrev jag att hockeyspelaren Pelle Prestberg från Munkfors inte skulle göra fler än sju mål i elitserien på hela säsongen.

  Jag skrev att om han gjorde det skulle jag personligen åka till Munkfors och be om ursäkt.

  Jag visste att jag hade fel om det där med sju mål. Prestberg gör alltid massor av mål. Mycket riktigt; en dag hade han gjort åtta och jag var framme vid mitt mål: Lars Lerin.

  Jag försökte uppnå kontakt och genom en hemsida hittade jag en kvinna som skötte den skygges pipeline till omvärlden.

  Jodå, Lars Lerin kunde tänka sig att träffa mig och Prestberg.

  Jag tror till och med at hon sa att  han skulle tycka det var roligt, typ.

  Pelle sa också ja. Och jag påbörjade min resa upp i Värmland. Körde igenom bruksorter. De flesta på dekis. Norra Värmland är ingen framgångssaga direkt. Värmlands bruksorter är lika slitna som Selma Lagerlöfs kavaljerer.

  Framme i Munkfors, den lilla kommunen där inget positivt hänt sen förra sekelskiftet. Ända tills nu. Ända tills den märkliga konstnären Lars Lerin lät sig övertalas att öppna ett museum i den gamla laxfabriken.

  Lerin är Nordens främsta akvarellmålare. Frågar ni mig är han Nordens bästa konstnär. Han målar tavlor av fula städer i bortre Sovjet. Han åker upp till Grönland och försöker leva och måla, han målarvärmländska uthus, han målar tanter. Och allt gör han med en sån kärlek och hantverksskicklighet att man blir alldeles mjuk i knäna.

  Så mötte jag honom. Han som ut som en vek Gösta Berling. Han såg ut som om han var ungefär lika generad som jag. Jag gillar inte att möta människor som jag beundrar. Jag blir bara generad.

  Lerin sa nåt försynt avledande om att hans pappa var där och skulle visa mig runt. Pappan var en gammal bandyspelare. Landslagsman. Han tog mig på en vandring i det vackra museet och det var en magisk vandring genom livet hos en konstnär som inte är som andra, men därför så unik och allmängiltig. Gay i en liten bruksort, knarkare vid Nordpolen, allmänt vek i en hockeybygd. Det finns en Lerin i oss alla, torr jag.

  Vi pratade om betyg i skolan, han hade inget vidare i gympa, men han hade femma i teckning. Självklart. Pelle Prestberg hade femma i gympa. Jag hade fyra. Etta i teckning.

  Men jag tar min revansch nu när jag kan åka och titta på det som måste vara Sveriges överlägset finaste museum(sorry Moderna, sorry Nationalmuseum, sorry Rackstadmuseet).

  Och när jag åkte därifrån tänkte jag att besöket hos Prestberg – dagens utsökte förkläde – Lerin och Lerins pappa var förbanne det roligaste journalistjobbet jag gjort på tio år.

  Ska ni bara göra en resa i sommar ska ni åka till Munkfors.

Plocka kulturpoäng till hösten

En alldeles ypperlig anledning till att åka till Laxholmen och Munkfors är att ni plockar kulturpoäng som ni kommer ha glädje av hela hösten. I oktober invigs nämligen en grandios Lars Lerin - utställning på Waldemarsudde i Stockholm.

Ett av landets mest prestigefyllda museer. Nästan kunglig. Med kungliga Lerin från Munkfors. Alla kommer prata om den, tro mig. Det blir Lerin-hype. Jag vet hur medierna fungerar. Tidningar, tv- alla kommer att älska hans vattenfärger och uthus och tanter och ödsliga byar vid Nordpolen. Har ni redan varit i Munkfors kommer ni att ha ett gigantiskt försprång i alla fina samtal i höst.

Lasse Anrell är skribent och krönikör för Härligt Hemma! 

Kommande Böcker

Mellan Husen, Natur och Kultur 2008

I tolv år bodde Lars Lerin på Lofoten. Alltsedan tonåren hade han drömt om att få komma dit. Han ville måla allt. De isblå skuggorna, måsarnas flykt, vintermörkret, melankolin, de vita husen, snön, isvidderna, havets svärta, valfångstbåtarna, sommarens musselstrand. På Lofoten träffade han Y, som blev hans livskamrat ”i gode og onde dager ...”. När förhållandet tog slut bröt Lars Lerin upp och återvände till Värmland. ”Ibland längtar jag tillbaka till Lofoten. Kan sakna närheten till storhavet, mörkertidens ljuspunkter, vårens svarta snödrivor, alla glada måsar och båtar, allt det blöta och sura, allt det blå, doften av snö. Svolværpostej och Vestfjordpaté, macköl och måsägg, blåmusslor i vitvin, nystekta fiskekakor, sommarens första sejbiff. Och Petterøes Ekstra Mild.”

I Mellan husen visar Lars Lerin det yppersta av sitt konstnärskap. Han bjuder in till en stor flödande fest där ingenting fattas.
Lars Lerin är en av Nordens främsta akvarellister, född 1954 i Munkfors i Värmland. Han studerade vid Gerlesborgsskolan 1974-1975 och vid Valands konsthögskola i Göteborg 1980-1984. Som författare debuterade han 1983 och har sedan dess givit ut ett stort antal böcker, bland andra Boningar, Allt utom regn och Solsken och regn.